Carl Liljefors

Carl Liljefors övertog den kruthandel som hans far startat 1840 på Svartbäcksgatan i Uppsala och utvecklade den till Liljefors Krut- och Sporthandel. Två av Carls bröder var mycket konstnärliga: Bruno, Sveriges kanske mest framstående naturmålare och Ruben, dirigent och kompositör. Carl gifte sig med Elin Widerbäck (syster till konstnären Gusten Widerbäck) och de fick sju barn: Carin 1894, Olof 1896, Ivar 1898, Elsa 1904, Maja 1907, Ingrid 1914 och Ulla 1916.

Carl var väl själv ingen större konstnär, men han var skicklig fotograf och han kom att bli  upphovsman till den jullykta med siluettmotiv och rött sidentyg som under årens lopp producerats i stora mängder och är en välbekant julsymbol framförallt i Uppsala. Carl tillverkade nämligen den första prototypen till lyktan som en affärsidé för att hjälpa sin dotter Carin som levde med sin familj under fattiga förhållanden.

Carin Liljefors

Carls äldsta dotter Carin Liljefors visade sig ärva släktens konstnärliga anlag. 1912 gifte hon sig med Emanuel "Malle" Andersson. Malle kom från en välbärgad familj, men visade sig tyvärr inte kapabel att sköta eller behålla något arbete. Redan 1913 försattes han i konkurs och familjen kom i fortsättningen att leva i fattigdom. Det var Carin som fick försörja familjen som konstnär, hantverkare och pianolärarinna. Hon gjorde bl a pappslöjd, halmarbeten och klippte underbara siluetter. Genom ett refuseringsbrev från Åhlen & Holm vet vi att hon var verksam som hantverkare 1919. Carin och Malle fick sex barn: Ulf 1914, Sten 1921, Margareta 1923, Lars 1925, Carin 1926 och Anders 1928.

Carin har berättat för sin sonhustru att pappa Carl tillverkade lyktan och gav den till henne i vuxen ålder som en affärsidé.
[Källa: Sonhustrun Ann-Marie Andersson, gift med Ulf.]

Carl Liljefors originallykta.

När skedde då detta?
Fantastiskt nog är lyktan som Carl Liljefors gjorde bevarad. Tyvärr är botten försvunnen där en eventuell signering hade kunnat finnas. Helt klart är att Carls lykta var avsedd för elektriskt ljus. Konstruktionen med de tättslutande toppflikarna utesluter användningen av levande ljus och är exakt densamma som bibehållits under alla år. Elektriciteten kom till Sverige vid sekelskiftet, men blev dock inte vanlig i hemmen förrän på 1920-talet. I Carins kassabok från 1921 står det: ”Sålt siluetter”, men ingenting är ännu nämnt om några lyktor. Den äldsta av Carin Liljefors signerade lyktan vi känner till är från 1932, den har Uppsalamotiv och hängs fortfarande upp i fönstret varje år. Den lyktan såldes till en granne i Dalby, vilket kan antyda att tillverkningen av lyktorna just hade kommit igång. Vi känner också till en lykta av Carin från 1934, också den med Uppsalamotiv. Troligtvis tillverkade alltså Carl Liljefors sin lykta i slutet av 1920-talet eller alldeles i början av 1930-talet. Intressant är att detta skedde innan man 1934 började importera adventsstjärnor från Tyskland.

Mer om adventsstjärnans historia

Den uppenbara inspirationskällan till Carls lykta var naturligtvis de utsökta papperskärmar med siluettmotiv som hans dotter Carin klippte. Skärmarna hade rött eller gult silkespapper på baksidan. En del skärmar var fyrkantiga och inuti dessa ställdes ett levande ljus. Andra skärmar veks i zig-zag och ställdes i fönstren.

 
Ett par av Carins siluettskärmar.

Idén med lyktan var framgångsrik. Den såldes först till släkt och vänner, men sedan även till återförsäljare. Margaretaslöjden i Uppsala var en av de första återförsäljarna. Klart är att lyktan med Uppsalamotiv kom att dominera. Slottet, Domkyrkan och Gunillaklockan verkar ha varit standardmotiv, men det fjärde motivet har varierat: Akademikvarnen, Wennerberg-
statyn, Vaksala Kyrka, Gamla Uppsala är några exempel.
    Man gjorde även en jullykta där vanligen två bibliska motiv kombinerades med två svenska julmotiv. Det kunde t ex vara: Josef och Marias vandring, Herdarna, De tre vise männen, Jungfru Maria med Jesusbarnet, Julottefärd och Stjärngossar.
    Verksamheten ökade och lyktor såldes bl a i en butik i Stockholm och man hade även återförsäljare i Lund och Växjö med motiv från respektive stad.

Hela familjen fick hjälpa till med tillverkningen av lyktor och halmbockar. Barnen hjälpte till med att rensa halmen. Malle och äldste sonen Ulf hjälpte till med tillverkningen av lyktorna, men den konstnärliga utformningen var helt och hållet Carins. Malle tyckte om att spela gitarr och sjunga, men hade tydligen ingen större konstnärlig känsla när det gällde siluettmotiven. En rolig anekdot är att han kunde använda det motiv han nyss skurit som mall för nästa motiv. Följden blev att motiven blev större och större tills en blivande kund klagade på att Jesusbarnet såg ut som en klump. Malle blev då förbannad och förklarade för kunden att ”Det skulle hon skita i”. Malle signerade aldrig lyktorna - det gjorde Carin. I botten skrev hon med blyertspenna ”Carin Liljefors” och årtalet.
    Inför jularna såg hemmet ut som ett slagfält med halm, lyktmaterial och färdiga bockar och lyktor överallt. Men, på något sätt var det alltid städat och julpyntat på julaftons morgon. ”Då hade mamma varit uppe hela natten och gjort fint.”
[Källa: Dottern Carin, mor till Kristina Sundberg.]

Carin Liljefors dog 1971.

Ulf Andersson

Av barnen var det endast äldste sonen Ulf Andersson som fortsatte med och utvecklade sin mors hantverk. Det var t ex Ulf som började sätta trästommar i halmbockarna. Han arbetade som lantbrevbärare och tog upp beställningar och levererade bockar och lyktor på sina brevbärarturer. Många i Uppsala har köpt sina bockar och lyktor av "brevbärarn". 

När Margaretaslöjden lades ned började Ulf leverera till Uppsala läns Hemslöjdsförenings butik i Uppsala. Bockarna lanserades under namnet ”Upplandsbocken” och lyktorna under namnet ”Uppsalalyktan”. De lyktor som Ulf sålde själv signerade han med ”Ulf Andersson” och årtal. De lyktor som han levererade till Hemslöjden fick han dock inte signera med sitt eget namn, utan det skulle stå ”Liljefors-Andersson” på dem.

Fler motiv skapades, t ex Sten Sture monumentet, Viks slott och Danmarks kyrka. Ibland sattes gult eller vitt siden på delar av motiven för att t ex illustrera ökensand på de bibliska motiven eller snö på julottefärden. Man gjorde en påsklykta med påskmotiv med gult siden i stället för det röda. Ofta hämtades motiven från vykort. Enköpingslyktan är ett sådant exempel.

När Ulf pensionerades 1976 fick han mer tid till hantverken och produktionen ökade. Lyktorna tillverkade han fram till 1986. Då tvingades han sluta på grund av att han fick alltför ont i händerna. Halmbockarna fortsatte Ulf att tillverka ända fram tills han var 90 år gammal 2004.

Ulf Andersson dog 2008.

Atle Valsås

När Ulf slutade tillverka lyktorna 1986, lärdes tillverkningen ut till slöjdläraren Atle Valsås som fortsatte att leverera lyktor till Hemslöjdsföreningen. Valsås fick mallar av Ulf med motiv till Uppsalalyktan, Jullyktan och Enköpingslyktan, men motiven från Uppsala kom att dominera stort. Kanske för att Valsås lyktor säljs på Upplandsmuseet, som har sina lokaler i Akademikvarnen, har kvarnhuset blivit standard på hans lyktor. En kuriositet är att Valsås i alla år vänt just det motivet bakfram på lyktorna!

Kristina Sundberg

Kristina Sundberg (dotterdotter till Carin Liljefors) är numera den som för släkttraditionen vidare. 1989 lärde hon sig tillverka halmbockar av morbror Ulf. Först sålde hon sina halmbockar som extra inkomst till vänner och bekanta. 2003 tog hon upp tillverkningen av siluettlyktorna och sedan 2004 har hon varit hantverkare på heltid. Kristina vägrar att göra avkall på kvaliteten och säljer därför sitt hantverk utan mellanhänder direkt till kunden via internet (www.halmbocken.se). Hennes halmbockar är utan tvekan de ståtligaste och mest välgjorda som finns att få. Hennes lyktor är passpartoutskurna (sneda kanter på motivfönstren som framhäver motiven) och har återfått den form och detaljrikedom som ursprungligen karaktäriserade Carins Liljefors lyktor. Kristina gör de traditionella motiven efter mallar som bevarats efter mormor Carin och morbror Ulf, men utvecklar även egna motiv utifrån kundernas önskemål. Hon marknadsför sina lyktor under namnet ”Liljeforslyktan^TM”.