1912 flyttade den tyskfödda professorskan Julia Aurelius till Lund och med sig hade hon en julstjärna av den typ som tillverkades i Herrnhut. Dessa tidigaste julstjärnor spreds genom personliga kontakter mellan svenska familjer i Lund, framförallt med kyrklig anknytning, och herrnhutska tyskar. De här stjärnorna var klotrunda och hade uddar åt all håll. På grund av sin storlek kunde de inte hängas i fönstren, utan hängdes vanligen i taket mitt i rummet eller i dörröppningar. Belysningen bestod av en liten fotogen- eller oljelampa som senare ersättes av elektrisk belysning.

1934 började pappershandlaren Bjerre Grahn i Lund att importera stjärnor från Tyskland. Det var nu de fick sin svenska benämning "adventsstjärnor". Dessa stjärnor var platta, gulröda, hade fem uddar och kunde hängas upp i fönstren. De var avsedda för elektriskt ljus.
(Mer information önskas.)

Inför julen 1940 fick Erling Persson (sedemera grundare av klädföretaget Hennes & Mauritz) idén till den hopfällbara, sjuuddiga, gulröda stjärnan som har blivit så populär i Sverige. Stjärnan döptes till "Tindra Kristall" och de små utstansade hålen som fick stjärnan att tindra patentsöktes. Massproduktionen av dessa stjärnor startade 1941 och försäljningen blev explosionsartad.

I de finska städerna Nykarleby och Jakobstad finns sedan 1800-talet liknande traditioner med ljuslyktor som tänds till advent, men dessa traditioner har inte kommit över till Sverige utan är endast lokalt förankrade i respektive stad.                               Mer om de finska lyktorna.