Tradition

Min mormor Carin Liljefors (gift Andersson) är upphovet till vår hantverkstradition. Hon hade släkten Liljefors konstnärliga anlag och försörjde sig som hantverkare, konstnär och pianolärarinna. Vi vet genom ett brev från Åhlén & Holm AB att hon var verksam som hantverkare år 1919. Det var mormor som började tillverka halmbockarna.
.

Hennes minsta bockar är pyttesmå. Benen är gjorda av endast tre flätade strån!

Blyertsteckning, Jonas Lindkvist 1942.
En blyertsteckning av ett par av hennes större bockar.

"Hon lovade mig sitt hjärta" "Blåsväder"
Här är några exempel på de underbara silhuetter hon klippte.


Mormors far .	Carl Liljefors jullykta.

Mormors far, Carl Liljefors (bror till sveriges store naturmålare Bruno Liljefors) hade säkert hennes silhuetter i åtanke när han kom på idén att hon skulle kunna tillverka silhuettlyktor. Han tillverkade den första lyktan (troligen i slutet av 20-talet) och gav den till sin dotter med orden: "Sådana här tycker jag att du ska börja tillverka". Vid den här tidpunkten hade elektriciteten mer allmänt börjat komma in i hemmen, men man hade ännu inte börjat importera adventsstjärnor avsedda för elektriskt ljus från Tyskland.

Min morbror Ulf Andersson har fortsatt med sin mors hantverk. Hans bockar och lyktor ingår i jultraditionen i många Uppsalahem. Jullyktorna sprider sitt röda sken från många fönster och har blivit ett välbekant inslag i Uppsalas stadsbild.
.


Morbror Ulf och jag med Carl Liljefors originallykta.	Ulf med några av sina bockar.